grow up
senaste tiden har jag tänkt mycket på att nu är det vuxenvärlden som gäller för mig, jag vet att det låter fjantigt när jag säger att jag känner mig gammal, är 19 år nyss fyllda och känner att vuxenvärlden kan vara för stor för mig ibland. nu är det dax att ta ansvar och fixa själv, mamma eller pappa kan inte hjälpa en med allt längre även om jag önskat det. hyra och ränkningar skall betalas och man ska arbeta!! men jag har haft sån tur att jag stormtrivs på mitt jobb som vårdbiträde i hemtjänsten (undersköterska till augusti -10). jag trivs att träffa alla människor, att kunna sprida lite glädje med ett samtal.
på ett sätt vill jag vara 14-15-16 år igen och ha tillbaka somnarna som var då, det var så lätt. man bara var! inte så mycket ansvar och man hade någonting att göra hela tiden, skolan, vännerna, pojkvännerna osv. men kunde ha roligt hela tiden mendans att man nu måste ta tag i allt som arbete har att göra med, och just nu är det inte så mycket arbeten som finns åt oss ungdomar, jag har känt mig misslyckad och kan känna med ungdomar som känner sig misslyckade för att man inte får ett arbete, men som föräldrarna alltid säger "det ordnar sig" och det gör det, visar man framföttern så kommer jobben, min mamma säger alltid att "gå dit istället för att ring, då vet dom att du verklingen vill".. och det är så sant! känner också att jag har växt upp på ett år bara, flyttade hemifrån när jag precis hade fyllt 18, började kunna ta tag i saker som att ringa viktigt telefonsamtal själv (viket jag vägrade för 1 ½ år sedan), ta ansvar osv. jag känner mig stolt över mig själv och just nu är jag nöjd med mitt liv. jag är lyckligt lottad att ha världens bästa familj som stöttar en i allt man gör, en pojkvän som är helt underbar och vänner som bryr sig + ett arbete som jag trivs med, jag ska inte klaga.
och nu är det bara framtiden som kan visa hur mitt liv kommer att bli, och jag väntar spänd. jag vill i alla fall ha barn, jag har alltid sagt att jag vill vara en ung mamma, men barn kommer när man är redo har jag insett, om 1 år eller om 10 år, vem vet?
familjen skogquist <3
markus och jag <3
på ett sätt vill jag vara 14-15-16 år igen och ha tillbaka somnarna som var då, det var så lätt. man bara var! inte så mycket ansvar och man hade någonting att göra hela tiden, skolan, vännerna, pojkvännerna osv. men kunde ha roligt hela tiden mendans att man nu måste ta tag i allt som arbete har att göra med, och just nu är det inte så mycket arbeten som finns åt oss ungdomar, jag har känt mig misslyckad och kan känna med ungdomar som känner sig misslyckade för att man inte får ett arbete, men som föräldrarna alltid säger "det ordnar sig" och det gör det, visar man framföttern så kommer jobben, min mamma säger alltid att "gå dit istället för att ring, då vet dom att du verklingen vill".. och det är så sant! känner också att jag har växt upp på ett år bara, flyttade hemifrån när jag precis hade fyllt 18, började kunna ta tag i saker som att ringa viktigt telefonsamtal själv (viket jag vägrade för 1 ½ år sedan), ta ansvar osv. jag känner mig stolt över mig själv och just nu är jag nöjd med mitt liv. jag är lyckligt lottad att ha världens bästa familj som stöttar en i allt man gör, en pojkvän som är helt underbar och vänner som bryr sig + ett arbete som jag trivs med, jag ska inte klaga.
och nu är det bara framtiden som kan visa hur mitt liv kommer att bli, och jag väntar spänd. jag vill i alla fall ha barn, jag har alltid sagt att jag vill vara en ung mamma, men barn kommer när man är redo har jag insett, om 1 år eller om 10 år, vem vet?
familjen skogquist <3
markus och jag <3
Kommentarer
Trackback
